Små, små ord av kärlek: Tankar om tiden

När jag avtjänade min värnplikt i ett finskt truppförband fick vi till leda vid morgonbönen lyssna till psalmen “Joutukaa sielut, on aikamme kallis”. När vi var rekryter var tiden vår vän som skulle bära oss ut ur eländet.

                     

Det är med tiden som med kärleken. Alla vet vad den är men ingen kan förklara den.

                     

Tiden är oföränderlig åtminstone i ett avseende.  Jag kan fortfarande mäta den med min gamla konfirmationsklocka.

                     

Ändå händer något med tiden. När jag för 65 år sedan tog spårvagn M från Skillnaden till Munksnäs för att delta i scoutkåren Spanarnas hajk på Lövö kändes resan som en evighet. När jag idag åker med 4:n från Bredviksplatsen till centrum går det i ett nafs.

                     

Det beror på dubbeleffekten av att både spårvagnen och min tid går snabbare.

                     

Nyhetstiden har försnabbats i takt med den den teknologiska tiden. Vetskapen om Napoleons död 1821 kom till Finland tre veckor efter att han avled. Det var då en nyhet.

                     

I dag vet vi genast om någon känd person dött.

                     

Också livstiden förändras, om också långsamt. Vid jordfästningar läser man: “Sjuttio år varar vårt liv, åttio om krafterna står bi”.

Det var en kraftig överskattning, om man beaktar den tidens medellivslängd. I dag är däremot personen i kistan ofta betydligt äldre än åttio.     

                     

För generation Y, som lever på nätet, blir tiden kortare, både framåt och bakåt. Dagarna blir kortare och nätterna längre. Webben  har ingen dygnsrytm.

                     

Att sprattla i nätet är för mig ingen väsentlig sysselsättning.  Redan att leva tar för mycket tid. Jag är på facebook, men ganska litet. 

I framtiden kan de sociala medierna ändå bli ett hopp för gamla och ensamma människor. Jag korresponderar per  e-post med en förtjusande dam. Hon är 93 år.

                     

Datorn och nätet är nödvändiga för att betala räkningar. Men man behöver inte börja leva i den elektroniska tiden, med dess appar, molnarkiv och nedladdningar.

                     

Det går inte att förlänga pensionsåldern i alla jobb. Utvecklingen inom it-tekniken rusar förbi många människor.

Hur skall en person leva som överträffar den i bibeln utlovade livslängden? Nästan alla kan förlänga sin fysiska och mentala hälsa. De förbättrar tiden. De  lägger liv till åren i stället för år till livet. Samtidigt kan de ställa sig den tidsflod som flyter långsammast, utanför nätet.

                     

Själv positionerar jag mig helst humanistiskt. Med gamla böcker, gammalt vin och gamla vänner.

                     

Människan kan inte dyka ner i samma bok två gånger, eftersom det aldrig är samma människa som läser boken andra gången. Därför läser jag på nytt de böcker jag gillar bäst.

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel.