måndag 16 juni 2014

Små, små ord av kärlek - Skattebas med fötter


Jag har en vän vars bil gick sönder. Han var arbetslös, och hade inte pengar för reparationen.
                     
Men han hade en vän som var bilmekaniker. Han fixade felet, som var ganska litet.
                     
Vännen var också arbetslös.
                     
Den som han hjälpte var elektriker. Han betalade för reparationen genom att fixa några jobb i vännens hem.
                     
Detta kallas bytesekonomi. I den behövs inga pengar. Man utbyter tjänster.
                     
En antropolog som heter David Gaeber har skrivit att detta var mänskans ursprungliga ekonomiska system. Om man inte genast kunde göra en gentjänst blev man i tacksamhetsskuld.
                     
Man kunde återgälda tjänsten senare.

Metoden kan utnyttjas av sådana som inte har mycket pengar, som arbetslösa och pensionärer.
                     
Arbetslösa i alla länder, förenen eder. Pensionärer i alla länder, gör likadant!
                     
Graber tror att vi är på väg tillbaka till ett sådant system.

Det finns bara ett problem. Samhället får inga skatter. Det är pengar för gemensamma utgifter som försvar, polis, vägar, parker, vård, omsorg och skolning.
                     
Men det problemet har man faktiskt redan nu.

Med omfattande arbetslöshet måste allt färre yrkesverksamma betala skatter för allt flere icke yrkesverksamma. Noll inkomster, noll skatter.

Och inkomstskatten står nu för huvudparten av de offentliga inkomsterna, tillsammans med mervärdesskatten.
                     
Den så kallade skattebasen håller på att eroderas, falla ihop. Samtidigt ökar utgifterna för en åldrande befolkning. Och hela tiden ökar kravet på offentliga tjänster.
                     
Det kallas för Wagnes lag. Ju rikare mänskor, desto högre krav.
                     
Så ska vi ha´t, men var ska vi ta´t.
                     
Det behövs mera skatter.
                     
Men det är inte bara den arbetslösa bilmekanikern och elektrikerna som kan undvika
skatterna. En del av skattebasen är rörlig. Den har fötter.
                     
Den del av skattebasen som inte är elastisk är den som måste beskattas. Det kallas för de tre små f:n: föda, fattiga och fastigheter.
                     
De stora F:n är däremot rörliga i en globaliserad värld:  Förmögenheter och Företag.
                     
Unga, högutbildade, ambitiösa och begåvade mänskor är dessutom en rörlig skattebas. De kan flytta bort från Finland.
                       
Arbetslösa och åldringar kan det inte.

Det ser alltså inte bra ut. Och i den situationen vill somliga i Finland avskaffa arvsskatten. Samtidigt som man i Sverige ångrar att man gjort det.
                     
Man slopade den därför att den kunde kringgås. Och för att de som kunde ge pengar i arv tyckte att den var orättvis. De hade ju redan en gång betalat skatt på pengarna.
                     
De såg inte på saken från de fattigas synpunkt. De tyckte att det var orättvist att somliga fick ett försprång i livet som de själv inte gjort något för.
                     
Utom att ha turen att få rätt föräldrar.
                     
Det här är saker som vår nya finansminister Antti Rinne har att fundera på under sommaren.
                     
Ingenting är säkert här i världen, sägs det, utom döden och skatter. 

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel
 


onsdag 11 juni 2014

Birgitta Boucht: Nu är det jul igen


Nu har jag flyttat. Och uppenbarligen överlevt. Punkt och slut. Inte ett ord mera om detta. Nu vill jag tänka på annat.

På sommaren? Semesterplaner? Nej, det fordrar så många beslut som jag inte orkar fatta just nu.  Sommaren får komma och gå som den vill för min del. Den klarar sig utan mina speciella insatser.

Ska jag tänka på hösten? Jag bläddrar i min kalender, där finns inskrivet bokmässor på olika håll, utgivning av en ny LL-bok, uppläsningar och författarbesök. Jobb och uppgifter som känns avlägsna, inte minst därför att jag städat undan den mapp/de mappar där detta material gömmer sig. Jag måste vänta tills jag snubblar över en mapp benämnd "jobbrelaterat". Den kan innehålla allt från barndomstexter, utgivna manus, utkast till noveller och förhoppningsvis sånt som jag ska tala om i höst. Men inte nu.

Ska jag tänka på vintern? Jag har rensat ut all skidutrustning jag haft under årens lopp och sällan använt. Men jag har sparat ett par broddar. Dem vill jag absolut inte tänka på, påminnas om halkan, de ofrivilliga vurporna, motviljan mot att överhuvudtaget röra sig ute. Vad annat finns att tänka på i samband med vintern?

Julen! Självklart ska jag tänka på julen! Den alltid lika komplicerade högtiden när man ska hinna träffa och sammanföra alla släktingar och vänner, när några reser bort till de andras besvikelse, när man inte kan enas om ifall det ska ges julklappar eller inte, när barn och barnbarn med många fäder och nyfamiljer ska hinna vistas hos alla, rättvist rättvist. Och vem bestämmer om vi fortfarande ska ha skinka trots att de flesta är vegetarianer? Och hos vem ryms vi?

Allt detta tänker jag på med glädje. Jag har nämligen numera ett svar på dessa frågor. En text ur Marthabladet julen 1968 dök upp inför min dotter Johannas 50-årsfest i mars. Jag hade intervjuat Johanna, 4,5 år, om en hurudan jul barn vill ha. Jag läste upp den för de närvarande gästerna i stället för att hålla ett vanligt hyllningstal.

"Julen är en fest. Alla har inte jul ... de som inte har pengar och mänskor i andra länder. Afrika och Indien. Kanske England. Jag tycker man ska ha julen som man vill ... på olika sätt. Man kan sitta och prata med varandra. Det är trevligt. Eller promenera. Eller måla påskägg. Man kan klä granen. Fast man MÅSTE  inte ha gran. Man kan hänga saker i fönstret och i taket. Man ska inte vara så många att man måste stå stilla eller att några sticker sig på granen.

Maten är inget viktigt. Men saker förstås. Att få presenter, skumbad och sånt. Eller skrinnskor. Alla mammor och pappor i det här landet borde ge saker åt andra barn, så att inga barn blir utan.

Julen är att ha trevligt från morgon till kväll. Har man bjudit mänskor och inte vill ha dem är det ens eget fel."

God jul kära vänner, hela året om!


Birgitta Boucht, f.1940, författare som gläder sig över ett och annat.