Små, små ord av kärlek - Skattebas med fötter

Jag har en vän vars bil gick sönder. Han var arbetslös, och hade inte pengar för reparationen.

                     

Men han hade en vän som var bilmekaniker. Han fixade felet, som var ganska litet.

                     

Vännen var också arbetslös.

                     

Den som han hjälpte var elektriker. Han betalade för reparationen genom att fixa några jobb i vännens hem.

                     

Detta kallas bytesekonomi. I den behövs inga pengar. Man utbyter tjänster.

                     

En antropolog som heter David Gaeber har skrivit att detta var mänskans ursprungliga ekonomiska system. Om man inte genast kunde göra en gentjänst blev man i tacksamhetsskuld.

                     

Man kunde återgälda tjänsten senare.

Metoden kan utnyttjas av sådana som inte har mycket pengar, som arbetslösa och pensionärer.

                     

Arbetslösa i alla länder, förenen eder. Pensionärer i alla länder, gör likadant!

                     

Graber tror att vi är på väg tillbaka till ett sådant system.

Det finns bara ett problem. Samhället får inga skatter. Det är pengar för gemensamma utgifter som försvar, polis, vägar, parker, vård, omsorg och skolning.

                     

Men det problemet har man faktiskt redan nu.

Med omfattande arbetslöshet måste allt färre yrkesverksamma betala skatter för allt flere icke yrkesverksamma. Noll inkomster, noll skatter.

Och inkomstskatten står nu för huvudparten av de offentliga inkomsterna, tillsammans med mervärdesskatten.

                     

Den så kallade skattebasen håller på att eroderas, falla ihop. Samtidigt ökar utgifterna för en åldrande befolkning. Och hela tiden ökar kravet på offentliga tjänster.

                     

Det kallas för Wagnes lag. Ju rikare mänskor, desto högre krav.

                     

Så ska vi ha´t, men var ska vi ta´t.

                     

Det behövs mera skatter.

                     

Men det är inte bara den arbetslösa bilmekanikern och elektrikerna som kan undvika

skatterna. En del av skattebasen är rörlig. Den har fötter.

                     

Den del av skattebasen som inte är elastisk är den som måste beskattas. Det kallas för de tre små f:n: föda, fattiga och fastigheter.

                     

De stora F:n är däremot rörliga i en globaliserad värld:  Förmögenheter och Företag.

                     

Unga, högutbildade, ambitiösa och begåvade mänskor är dessutom en rörlig skattebas. De kan flytta bort från Finland.

                       

Arbetslösa och åldringar kan det inte.

Det ser alltså inte bra ut. Och i den situationen vill somliga i Finland avskaffa arvsskatten. Samtidigt som man i Sverige ångrar att man gjort det.

                     

Man slopade den därför att den kunde kringgås. Och för att de som kunde ge pengar i arv tyckte att den var orättvis. De hade ju redan en gång betalat skatt på pengarna.

                     

De såg inte på saken från de fattigas synpunkt. De tyckte att det var orättvist att somliga fick ett försprång i livet som de själv inte gjort något för.

                     

Utom att ha turen att få rätt föräldrar.

                     

Det här är saker som vår nya finansminister Antti Rinne har att fundera på under sommaren.

                     

Ingenting är säkert här i världen, sägs det, utom döden och skatter. 

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel