tisdag 1 oktober 2013

Små små ord av kärlek: Och jag lever


Det sägs att man ur fyllhundars och spenabarns mun får höra sanningen. Nåja, på fyllhundar tror jag inte, men barn och barnbarn kläcker ibland små visdomar.

Min familj har alltid varit idrottsintresserad, och det kan hända att den får skylla det på mig, Jag får i min tur skylla det på min storebror Rainer, som var stjärna i basketboll. På den tiden när man inte tjänade pengar på det.

Inget ont om idrott, så länge den inte urartar till dopning eller blir miljonbusiness.

Att alltid vilja vara bäst har också sina sidor.

En gång när vi hade våra “olympiska spel” på sommarstugan blev det tal om huruvida man kan vara bäst på någonting här i världen.

“Jo”, sade mitt äldsta barnbarn Oscar, som då vartio år,  “man kan vara bäst på att vara sig själv”.

Det tyckte jag att var klokt sagt.

I en artikel om intelligens sade professor emeritus Kari Uusikylä nyligen i Hufvudstadsbladet: “Vi har en kultur där vi hela tiden ska vara bäst på allt. Man ska vara toppidrottare, toppsångare och toppkock. Statistiskt är majoriteten av oss ändå medelmåttor, och det är inget fel att vara det”.

I somras var jag på ett program för seniorer på Roddstadion. Där fick jag en liten skrift, “Hyvän elämän kirja”,  som getts ut av Helsingfors Diakonianstalt. I den skrev signaturen “Saara” så här: “Om vi alla skulle söka meningen med våra liv och försöka växa till den människa som vi djupt inne är så skulle vi inte behöva tävla med någon eller försöka vara bättre än någon annan”.

Sök dig själv, bliv den du är.

Jag tyckte att Saara uttryckte samma visdom som Oscar när han var tio år, men med flere ord.

En gång när Oscar var mindre än tre år lekte han i strandvattnet. Han hade blivit varnad för hur farligt det var att hamna under vattnet.

En gång råkade han ändå falla pladask och göra en riktig djupdykning. När han kom upp, drypande av vatten, sade han, strålande av glädje:

“Och jag lever!”

Det kommer jag också alltid ihåg. Oftast när jag vaknar på morgonen:
“Och jag lever!”

Utan behöva vara bäst i världen på någonting alls.

  

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar