Små, små ord av kärlek: Den bästa investeringen

Ett av världens kändaste citat lyder: “skall jag taga vara på min broder?”

Det är också ett av världens kärlekslösaste.

Den som sa så här var Kain, när Gud frågade honom var Abel var.

Kain hade just mördat sin bror, men ljög att han inte visste.

För det straffade Gud honom med kainsmärket, så att alla visste vad han gjort.

Ingen har däremot frågat: “skall jag ta vara på min moder”.  Det är alltför självklart för att behöva ifrågasättas.

Däremot låter Gud Mose ge oss följande bud:

“Du skall visa aktning för din far och din mor”. Med det lite opportunistiska tillägget “så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig”.

Det var länge en självklarhet, och gudi behagligt, att barn tog hand om sina gamla föräldrar. Så sade också lagboken, ända till 1970-talet. Sedan ströks det.

De allra flesta sköter ändå om sina föräldrar.

Då kallas de för närståendevårdare. En del får en liten slant för det, men många gör det av kärlek och pliktkänsla.

För gamla mänskor är det här lite konstigt. Min mamma skulle ha utropat: “herrejestas, ska du få betalt för att ta hand om din gamla mamma”.

Om det här nu skall mätas i pengar så är det mycket lönsamt för kommunerna. De ersätter närståendevårdare med i genomsnitt 18 euro per dygn (det har Yle räknat ut). Men ett dygn på en vårdavdelning kostar 258 euro!

Åldringsvården blir allt dyrare, och åldringarna allt fler. Därför har nu professor Urpo Kangas föreslagit att barn borde åläggas att ta hand om sina föräldrar när de blir gamla, i synnerhet barn som har råd med det.

Det tycker jag att de skall göra ändå, utan att tvingas. Barnen behöver inget kainsmärke.

Bäst är det om de gamla tar hand om sig själv, så länge de orkar. Nästa i ansvarskedjan är barn och närstånde. Sist kommer samhället, i de fall när ingen annan klarar det eller har råd.

Man skall inte först ropa på samhället.

Nuförtiden tänker man ofta på sådana här saker i termer av nytta, i stället för i termer av kärlek.

Barn som blivit älskade tar troligen hand om sina mammor och pappor.

Föräldrarna har då varit kloka. De har, för att tala ekonomispråk, investerat kärlek i sina barn.

På gamla dar får de den tillbaka med ränta.

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel