Birgitta Boucht: Jag, en hämnare?

Den som arbetar med datorer vet att inne i den magiska lådan gömmer sig många hemligheter. Jag tänker nu inte på de tekniska miraklen utan på det rent innehållsmässiga: texter som man själv skrivit eller sparat från olika källor, bilder, gammal epost, fakturor, egendomliga anteckningar av alla de slag, sexton olika utkast till en insändare, ett stort antal flera gånger redigerade bidrag till olika antologier, korrektur etc etc.

Allt detta man inte längre hittar. Eller har glömt bort att man sparat. Allt detta som i brist på bättre fått rubriken "Att åtgärda", "Minneslista", "Dead lines", "Pågående arbeten".

Jag trodde för länge sedan, när jag skaffade min första otympliga bordsdator, att jag skulle få ordning i mitt liv. Så blev det inte.

När man har pappershögar, lösa lappar, brev i travar ser man dem. Kan röra vid dem. Kan i bästa fall hitta vad man letar efter. Men datorn är en storslukare, som uppmanar en att skriva och skriva om, och sedan äter upp alltsammans. Det mesta ligger bortglömt, oåtkomligt och osmält i dess inre.

Men häromdagen hade jag tur. Jag råkade hitta ett utomordentligt citat. Radio Mellannyland intervjuade Helsingfors stadsmuseums chef Leena Arkio och frågade om hennes fritidsintressen.

– Jag studerar franska, svarade hon. När jag är 80 år hoppas jag kunna tala lika bra franska som finska. Men jag är rädd att jag inte hinner, jag har så mycket att göra. Då tänker jag att det får bli när jag är 90 år. Då skall jag tala lika bra franska som finska.

Så lägger en klok kvinna upp sitt liv, tänkte jag. Och beklagar nu att jag själv inte ens har haft förstånd att datera citatet. Det är flera år gammalt, jag tror Arkio är ganska flytande på franska idag.

Ett annat fynd, lika odaterat, dök upp när jag kollade om jag hade någon text om stress på ålderdomen:

"Dan Hansson, forskare och psykoterapeut, möter i sitt arbete personer som vant sig vid en så låg aktivitet att de blir stressade av minsta lilla aktivitet.

Särskilt äldre personer är i riskzonen. Det är inte ovanligt att de gruvar sig en vecka i förväg för ett bankbesök, kommer till banken en halv timme före utsatt tid, glömmer bort hälften av vad de skulle göra och är utslagna två dagar efteråt."

Texten måtte vara gammal, från en tid då man ännu gjorde bankbesök... men i övrigt är den helt korrekt enligt min erfarenhet. Hur många gånger kollar jag t.ex. klockan när jag ska lämna hemmet? Eller när jag ska se på tv? Så ofta att jag till slut glömmer vad det var jag  egentligen skulle göra.

Ett intressant fynd är ur en rikssvensk tidning som presenterar ett tv-program där jag medverkade:

"Det är ett sjukt samhälle vi har, där det bara finns ett sätt att vara normal på", säger finlandssvenska författaren Birgitta Boucht. Själv tilltalas hon av den nattliga aspekten av verkligheten och har bland annat skrivit en dikt för att hämnas på ett hårdkokt ägg.

Det hade jag glömt. Som så mycket annat.

Birgitta Boucht, f 1940, författare. Gillar sina barn, barnbarn och vänner, ogillar i övrigt det mesta. Dock icke hårdkokta ägg. Hämndlysten är jag inte. Påstår jag djärvt tills jag hittar en text som bevisar motsatsen.