Birgitta Boucht: Festen kan börja, när som helst

När man flyttar, eller när man har flyttat, händer konstiga saker. Det vanligaste är förstås att man inte vet var man har sina saker, eller om man ens har kvar de saker man letar efter. Så här inför julen tänkte jag mig att det skulle vara roligt att dekorera mitt hem en aning. Men var fanns julprydnaderna?

Jag öppnade alla garderobsdörrar, kröp under sängen, drog fram en stege och undersökte de övre skåpen. Jag hittade faktiskt en tygkasse fylld med gula små gubbar och gummor, glada målade ägg, några harar och serpentiner.  Nöjd med fynden började jag placera ut dem på olika ställen i min bostad. Det tog mig en stund att inse att jag höll på att förbereda mig för påsken.

Efter ytterligare några djupdykningar i garderoberna hittade jag julprydnaderna. Men faktum är att jag tycker påskriset och äggen är roligare än dammiga tomtegubbar och halvt uppätna pepparkaksnissar. Så nu introducerar jag en splitterny tradition i mitt hus; alla dekorationer ska samsas på alla fester. Jul, nyår, fastan, påsk, valborg, första maj, midsommar, alla vår- och höstdagjämningar, födelsedagar, namnsdagar och adventssöndagar ska lysas upp av tomtegubbar, påskhäxor, pappershattar, ljus och allt annat som hör till. Julgranen bjuder upp midsommarstången till dans. Festen kan börja.

Jag vet en förening där man kommer att klappa entusiastiskt i händerna över denna nyordning. Det är min syförening som aldrig syr, som firar midsommar på julaftonen, som gör dansanta utfärder till det Grekland som lokaliserats till södra Finland, och som ständigt löser intrikata världsproblem genom sin uppfinningsrikedom och fördomsfrihet.

Vi är överens om att sund galenskap är bättre än osund normalitet. Vi är trötta på duktighetskrav och fastställda regler för smått och stort. Vi koncentrerar oss på vår vänskap, på att ta hand om varandra när livet krisar, när döden slår till, när svåra förändringar inträffar. Vi vågar skratta också när mörkret faller, när jobben strular och sjukdomar tar plats i kroppen.

Vi är alla i den åldern att vi vet att livet är skört och morgondagen osäker. Men det hindrar oss inte att njuta av nuet, att vara tillsammans, att sjunga mer eller mindre olämpliga sånger och diskutera frågor som aldrig kommer att få svar. Vi kan också vara ytterst systematiska, vi har en livlig mejlväxling inför varje träff. Så här stod det i senaste mejlet:

"Påminner härmed om att vi ska fira allas födelsedagar på söndagen. Eftersom julfirande i jultid strider mot syföreningens ideologiska grund, har julfirandet ändrats till födelsedagsfirande.

Det betyder att julklapparna nu blir födelsedagspresenter i stället."

Så enkelt kan det vara.

Birgitta Boucht, författare, född 1940. Senaste bok Tårar, kärlek, efterrätter, om en mormor, en mamma och två döttrar som lär sig lösa problem genom att lyssna och fråga. I syföreningen är Boucht för närvarande arkivarie, efter att ha avsagt sig rollen som revisorssuppleant.