tisdag 22 april 2014

Små, små ord av kärlek: Rentiären, och luffaren, återvänder


- Lyckan bor inte i oxar eller kor, och den kan ej heller köpas för pengar. Så lät Evert Taube sin hjälte Fritiof Andersson sjunga för Carmencita.

Men Carmencita gifte sig med sin rika ranchero. Han kunde dessutom dansa tango.

I dag dansar inte ungdomen tango. Men den försöker allt oftare köpa lyckan för pengar.

En undersökning visar att världens 85 förmögnaste personer äger lika mycket som världen 3,5 miljarder fattigaste, tillsammans!

Med sina pengar gör de mera pengar. Dem får de i form av räntor och dividender och förmögenhetens ökande värde.

Samtidigt gör den arbetande klassen allt mindre pengar på sitt arbete. Eller på sin arbetslöshet.

Därmed ökas inkomstskillnaderna.

De arbetslösas barn får allt mindre möjligheter att studera, få utbildning och klara sig i livet.

De rikas barn får däremot ärva sina föräldrars förmögenheter. Hur mycket vet man inte, men den nobelprisbelönta ekonomen Paul Krugman uppskattar att omkring en tredjedel av USA:s rikaste personer hade ärvt stora förmögenheter.

Vi är på väg tillbaka till “den gamla goda tiden”. Det är rentiärernas samhälle, som man läste om i de gamla europeiska och ryska romanerna.

Men det betyder också ett samhälle med ökad fattigdom. Även här i Finland.

Enligt Institutet för hälsa och välfärd har över en miljon finländare på grund av penningbrist prutat på sina matinköp, sina mediciner och sina läkarbesök (den regionala hälso- och välfärdsundersökningen 2013).

Från det här landet vill Björn Wahlroos flytta för att hans arvingar skall spara 100 miljoner euro i arvsskatt.

För 100 år sedan instiftade USA inkomstskatt (1913) och arvsskatt (1918).

Amerikanerna ville vara jämlika, inte leva i ett klassamhälle som Den Gamla Världen.
                     
Hur det ojämlika samhället såg ut kan man  se på utställningen om Chaplin i Tennispalatset.

Rentiärens återkomst kan också betyda luffarens återkomst.

Är det ett sådant samhälle vi vill ha?  

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel
 

1 kommentar:

  1. Tyvärr faller Taube-liknelsen med uppföljaren "Tango i Nizza" som Evert själv skrev. Carmencita letar 5 år senare upp Fritiof, avslöjar att den rike friaren var en barnslig lögn och att hon aldrig velat ha någon annan än Andersson. "Flickan från Pampas har fått sin vän, Fritiof från Bohuslän", slutar det, pengar eller inte.

    SvaraRadera