Små, små ord av kärlek - Grannar emellan

President Niinistö talade på Nyår om grannsämja. Jag vet vad han menar. För julen råkade jag ut för en malör. Jag reste utomlands, och lämnade bilnycklarnahos min dotter, ifall hon skulle behöva bilen. Samtidigt bytte jag garagenyckeln till samma knippe som bilnyckeln.

Första måndagen hemma var jäktig. Shopping, biblioteksböcker, “De äldres råd” i radio Vega och annat. Allt gick bra.

På kvällen var jag bortbjuden. Men vad var bilnyckeln. Jag letade överallt. Panik! Så mindes jag garagenyckeln. Den satt medbilnyckeln. Och den hade jag väl lämnat i bilen, i garaget!

En utväg? En granne i min trappa hade en universalnyckel till huset. Kanske jag kunde komma in i garaget med den?

Jag ringde på. Inte hemma! Jag hade inte hennes mobilnummer. Ny panik. Ringde på hos hennes granne. Hon hade numret. Ringde upp.

Grannen med universalnyckeln var och shoppade, utan bil. Jag fick låna den andra grannens bil (hon väntade gäster), for till shoppingcentret, körde hem grannen med universalnyckeln, hon öppnade garaget.

Mitt nyckelknippe hängde i billåset! Jag hann till min bjudning. Lyckligtvis låg shoppingstället på vägen dit så jag kunde avleverera den hjälpsamma grannen för att fortsätta sina juluppköp.

Några dagar senare var jag bjuden till min sons familj på julaftonen. Med mig skulle jag ta släktens gamla julgubbsmundering. Men den hade inte använts på fem år, så jag hittade den inte. Hjälp!
Ringde sonen. Ingen fara. Han hade fått låna en kostym av grannen. Den lämnades i trappuppgången.

Julgubben kom till barnbarnen också den här julen. Det tredje exemplet på grannsämja är allvarligare. Två äldre fruar levde i samma trappa i ett höghus. De hade kommit överens om att titta in hos varandra varje morgon för att se om allt var OK.

Några veckor före jul hittade den ena frun sin granne medvetslös på golvet. Stroke! Ambulansen kom snabbt. Frun klarade sig. Hjärnblödningen var lindrig.

President Niinistö sade att man bör hälsa på sina grannar. Man kan göra mera än så. Man kan lär känna varandra. Man vet aldrig när man behöver hjälp. Ett gammalt latinskt ordspråk säger: “Det gäller din egen sak, när det brinner i din grannes vägg”. Vi behöver varandra.

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel.