tisdag 20 augusti 2013

Små små ord av kärlek: Sociala medier hjälper i kampen mot ensamheten


av Per-Erik Lönnfors 

För en tid sedan hade jag förmånen att intervjua en geriatriker, doktor Otto Lindberg. Det var för Handelsgillets medlemstidning “Gillebladet”.

Intervjun skulle gälla äldre mäns hälsa. Det som Lindberg sade var så intressant att det är värt att upprepa för HelsingforsMissionens bloggläsare.

Nyckelordet är för Lindberg “anpassning”.

Livet är fullt av förändringar, och de som har förmågan att anpassa sig klarar sig bäst.
                     
I början av livet är förändringarna positiva utmaningar: skola, pubertet, studier, yrke, föräldraskap.

I slutet av livet är de oftast negativa. En serie av förluster. Av jobb, hälsa, livspartner eller vänner.

I båda fallen är människor utrustade med olika förmåga att anpassa sig. En del landar alltid på fötterna, för andra strular det sig hela tiden, också om de har ett bra utgångsläge.

Det finns människor med anlag för depressioner. Men också för dem som blir missmodiga av motgångar som  hör till ålderdomen kan situationen likna en depression.

Då skall man söka hjälp. Ett läkarbesök är det första steget till anpassning. Det gäller att få nattsömnen att fungera. Likaså magen. Ibland blir det att ta medicin.

I alla fall är det viktigt att få struktur på vardagen. Om du känner dig nedstämd så stig upp och duscha, raka dig, borsta tänderna och sätt på dig en snygg skjorta.              

Kvinnor har sina egna rutiner. Huvudsaken är att man har en struktur som ger ryggrad åt tillvaron. Om det känns tungt så be någon närstående hjälpa.

Nästa steg är att vara socialt aktiv. Gå ut och träffa människor.

Den tredje ordinationen är motion. Den är nästan lika effektiv som medicin. Medicin plus motion har en stark dubbeleffekt.

Sedan återstår risken att bli “den sista mohikanen”. Det betyder ensamhet. Enstaka besök av barnbarn och hemvårdare räcker inte långt.

Här kommer Lindberg med en överraskning: sociala medier. Blivande åldringar som lärt sig använda dem kan ha kontakter i hög ålder, till och med utan att behöva gå ut. Vänner att utbyta tankar och informationer med.

Huvudsaken är att man försöker anpassa sig.

Per-Erik Lönnfors
Per-Erik Lönnfors är ekonom och har arbetat som journalist, diplomat och företagsledare. Efter pensioneringen skrivit ett flertal självbiografiska böcker och två skådespel.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar